Tinas blogg

Tinas blogg

Jag saknar....

StartPosted by Tina Sun, January 05, 2014 14:57:06

Jag har tänkt en hel del i jul och nyår på hur det skulle kännas att ha föräldrarna kvar i livet och där vi hade en gemenskap tillsammans. Vad skulle dom säga om mig och det liv jag åstadkommit?

Jag känner ofta att jag saknar den boost som jag skulle önska att mina föräldrar skulle ha gett mig om de levt och vi hade levt i en gemenskap.

Vad skulle dom säga till mig och vilka råd skulle dom ge till mig, men den erfarenheten dom har från sitt liv.

Jag saknar en mamma att bara ringa och surra med i telefon. Jag saknar en mamma och en pappa som jag bara kan fara hem till och bli ompysslad hos. Jag saknar gemenskapen jag skulle önska fanns i en familj där jag som vuxen även får vara ett barn i deras famn.

Mitt liv med mamma tog slut redan när jag var tolv då hon valde att lämna oss och efter det om vi ens innan hade nån mor dotter relation. Jag hade pappa som gjorde sitt bästa och jag var nog inte lätt jag saknade mamma och förstod inte vad som hade hänt.

Jag hittade aldrig gemenskap med pappa efter att jag flyttade hemifrån för jag fick så dåligt samvete för det som hände efter att jag lämnat mitt barndomshem för honom.

Jag fick aldrig någon bra kontakt med min mor hur än jag försökte så därför valde jag att bryta helt.

Min pappa gick bort 99 och mamma 10 och jag kände ingen större saknad efter dom eftersom dom inte varit så delaktiga i mitt liv. Allt jag kände var mer en frid för oss alla.

Jag saknar och känner mycket, men så insåg jag här i jul att ja jag saknar, men nu måste jag hitta en annan bild som kan hjälpa mig och boosta mig. Så om jag tänker att dom sitter där uppe i himmelen och ser ner till mig vad har dom då att säga mig. Jag vet att dom finns i min närhet och jag har förlåtit dom och dom mig. Alla gjorde vi vårt bästa, men som mamma sa gjort är gjort och det gjorde oerhört ont, men det är sant gjort är gjort så är det bara det går inte att göra ogjort.

Så om jag också tar och gör att jag låtsas vara min mamma vad skulle jag då säga till mig själv? Hur kan jag booosta mig själv om jag ser mig själv som en mamma jag aldrig blev för någon. Hur skulle jag då hjälpa och guida mitt barn i en vuxen ålder.

Jag jobbar på det och jag ska fortsätta på det. Jag försöker hitta känslor som får mig att växa som människa och hjälpa mig själv och kanske det kan hjälpa andra.

Ibland kan jag känna att ingen bryr sig varför ska jag då bry mig om mig själv? Ibland blir det oerhört ensamt att leva själv och jag tappar taget om orken även om livet rullar på. Jag måste försöka hitta styrkan i att peppa mig själv och ge mig boosten som jag önska får från blodsbanden. Jo jag vet det finns att få från andra, men ändå jag saknar något stort i mitt liv på många olika fronter och när det finns omkring en hela tiden, så kräver det lite extra att hitta det fantastiska i sitt egna liv som det är.

Vem är det som stoppar mig jo jag själv. Vem är det som lägger snubbelben på mig jo jag själv. Vem är det som kan få mig att få fart på mig jo jag själv. Jag håller för närvarande på att bevisa vem som kan göra vad så självklart kan jag själv även om det vore skönt med någon nära och kära och jag vet att många nära och kära hatar varandra och är varandras fiender tyvärr.

Nä så om jag sätter mig ner och blundar ser mig själv vad jag skulle säga till min dotter om hon fanns och hade gjort det jag har gjort. Vad skulle jag säga då? Hur skulle jag få mig att fortsätta och få fart på vissa saker som jag borde ta tag i på allvar och inte låta vara till morgondagen.

Virrivarre i tankarna, men kanske det har satt snurr på tankar som formar förändringar vad vet jag. Kram därute till alla föräldrar och barn, unga som gamla, vuxna och generationer.



  • Comments(0)//blogg.friskoteket.eu/#post273